Eine Frau in Berlin

Just nu läser jag en oehört spännande bok: Eine Frau in Berlin, eller en kvinna i Berlin, som boken heter på svenska. Det är i grunden en hemsk bok som ger ett nytt perspektiv på andra världskriget och de som inte befann sig vid fronterna. Den här boken vänder sig till de som vill se en annan sida av kriget. Det står inget författarnamn på omslaget till En kvinna i Berlin, men i efterhand vet vi att hon hette Marta Hillers och hon levde mellan 1911 och 2001. Från fredagen den 20 april 1945 till fredagen den 22 juni 1945 noterade hon i gamla kassaböcker och på lösa lappar vad som hände henne och invånarna i huset som hon hade tagit sin tillflykt till.

När kriget var slut sammanförde hon och renskrev sina anteckningar. Först 1959 övertalades kvinnan att gå med på en tyskspråkig utgåva och via ett litet schweiziskt förlag nådde den sitt hemland. Det man vet om Marta är att hon var bildad och berest och tyckte om att fotografera och teckna. Hon var då i trettioårsåldern när hon skriver sina första utgivna anteckningar, förlovad med Gerd som hon i bokens inledning inte har hört av på nio veckor. Hon beskriver sitt yttre så här: "Jag själv: blek blondin, ständigt klädd i samma av en tillfällighet räddade vinterkappa."Hennes hem förstördes och hon fick genom en bekant möjlighet att bo i en gammal vindsvåning. Under bombningarna sökte husets invånare skydd i källaren. Kvinnorna visste vad som väntade dem redan innan ryssarna nådde Berlin. De hade sett rubrikerna i Völkischer Beobachter: "70-årig kvinna skändad", "Nunna våldtagen 24 gånger". Marta väljer överlevnad för överlevnadens skull, hon känner sig våldtagen men är inte helt säker på att det är det hon är eftersom hon själv försöker styra vem det är som släpps in i hennes våning och som får sova i hennes säng.

Jag har ungefär halva boken kvar, men så här långt kan jag säga att ALLA bör läsa den, det är stundom otäck läsning men oerhört viktig för vår historia. Eftersom Marta utgav sina anteckningar anomymt så är det mycket självutlämnande och inte alls så heroisk som man kan föreställa sig.