Kärleken skär djupa sår av Helena von Zweigbergk

Det här är den sista boken som jag lägger i kategorin "boksommar". Nu är jag tillbaka på jobbet efter semestern och det känns som om det är dags för "bokhöst".

Boken handlar om fängelseprästen Ingrid och är en av fyra böcker om henne som Helena von Zweigbergk har skrivit. Jag läser få deckare och därför har jag svårt att ge boken plats i någon skala. Tyvärr så var boken alldeles för tråkig och seg i början, det var nästan exakt när jag hade läst hälften av boken som jag faktiskt började tycka att den var bra. Den kanske är aningen förutsägbar, men jag tycker väldigt mycket om Helena von Zweigbergks sätt att skriva och skapa människoporträtt.

Det här är kanske ingen bok som jag skulle uppmuntra mina vänner att läsa, men det är OK.

Om ni däremot vill ha en bokrekommendation så tycker jag att ni ska läsa Herman Lindqvists bok som jag skrivit om i föregående inlägg. Det är en fantastisk bok, inledningsvis så kände jag att jag riskerar att läsa en bok om sådant som jag redan känner till (humanist som jag är) men Sveriges historia är främst en historia om våra regenter vilket innebär kungar i de flesta fall. Boken har gett mig så många nyanserade både vackra och mindre smickrande berättelser om Sveriges alla drottningar. Läs den!